Trading för högre direktavkastning

Jag har märkt att det finns olika slags utdelningsstrategier. En del är långsiktiga där utdelningstillväxten är viktigast medan andra kollar på den höga direktavkastningen och byter så fort direktavkastningen går ner.

Det finns en strategi som går ut på att man köper endast de aktier som har den högsta direktavkastningen och så fort direktavkastningen går ner till genomsnittlig marknadsnivå eller lägre ner så säljer man och köper andra bolag med högre direktavkastning. Vet inte exakt vad det kallas men det borde heta high yield strategi eller nåt liknande.

Sen finns ju också liknande teknik som går ut på att man byter hela portföljen varje år till aktierna med högsta direktavkastning i Dow Jones. Denna strategi har bland annat varit populär för grundarna till Motley Fool, som också känd för hemsidan fool.com.

Tanken är att på detta sätt ska man köpa aktier med lägst värdering och sälja aktier med högre värdering när direktavkastningen har gått ner pga att aktiekursen har gått upp.

Visst, teoretisk så låter det ganska förnuftigt att nästan hela tiden köpa aktier som är låg-värderade och sälja när värderingen blir betydligt högre.

Varför kallar jag det för ”trading för högre direktavkastning” ?

.

Jo, för att jag tycker att det blir för kortsiktig fokusering när man har ett exitvärde eller en säljkurs där man går ur.

Men tyvärr, så enkelt är det inte! Ju mer man läser om värdeinvestering ju mer man får helt olika synsätt på vad som är bäst.

Kortsiktighet är vanligt förekommande inom värdeinvestering. (OBS! med kortsiktighet menar jag 1-2 år och jag vet att det är förmodligen inte så kort tid för de flesta investerare ) Benjamin Grahams teorin, intrinsic Value, som mer eller mindre betyder bolagsvärde eller substansvärde går ut på att man ska köpa under bolagsvärdet så att man får en stor säkerhetsmarginal, Margin Of Safety, ifall om man har fel. Man köper till underpris och det är det som gör att man får en bra avkastning när bolaget går upp till sin verkliga värdering. Men eftersom uppgångarna brukar vara lika överdrivna som nedgångarna så kan man sälja betydligt högre än vad bolaget är värt tack vare Mr Market. Detta är Graham kända allegori om börsens flockbeteende.

Klicka för Större Bild

Men det som är svår är att veta vad bolagets intrinsic value är vid en given tidpunkt. Samtidigt går det inte heller att veta ett exakt värde eftersom intrinsic value är ett intervall snarare än ett bestämt värde. Det blir ännu krångligare när det finns vissa faktorer som inte går att mäta med riktiga siffror. Så det krävs känsla, erfarenhet och förnuft, som allt annat när det gäller investeringar.

Men vad jag försöker säga är att till och med Benjamin Graham var beredd att sälja aktien när den gick upp allt för kraftigt under en kort tid och jag tror att det är ganska vanligt förekommande inom investeringar. Visst kan jag tänka mig att det är lockande för mäklare och analytiker att ge målkurser och säljrekommendationer för att generera affärer och courtage. Men att detta också förekommer ganska ofta inom värdeinvestering kunde jag inte tro på.

Det räcker med att bara kolla på tex Skagen fonder som kan tänka sig sälja bara om några år ifall bolaget är högre värderat. På ett visst sätt kan jag förstå eftersom fonder inte betalar vinstskatt när man köper och säljer och då kan man behålla vinsten för att investera den vidare. Hade det varit en privatperson med vanligt konto så skulle skatten på vinsten ta bort den stora fördelen med strategin. ( Men en kapitalförsäkring skulle man slippa tänka på det och det finns också möjligheten till skatteplanering men det är betydligt svårare.)

Ta tex Warren Buffett som har lyckas generera bra avkastning under sin tidiga karriär när han investerade enligt Benjamin Grahams principer, dvs att hitta undervärderade bolag och sälja när marknaden värderar upp bolaget. Vi vet också att har han sålt ganska mycket av portföljen ett fåtal gånger när börsen var övervärderad.

Men många vet också att Warren Buffett tack vare Philip Fisher och Charlie Munger har under senare delen av sin karriär börjat fokusera på långsiktighet i samband med när kan köper ”Inevitables” som han också brukar kalla de bolag som inte kan misslyckas på grund av en kombination med starkt varumärke, monopolställning, stabil tillväxt och hög avkastning som kräver små resurser.

Så det pratas väldigt mycket om långsiktighet, men det är inte alltför många som är verkligen långsiktiga.

.

Kan det verkligen bero på att långsiktighet inte är lika lönsamt när man kan byta till lågvärderade bolag med högre direktavkastning och möjligheten till högre avkastning i samband med kursuppgången?

.
Men jag kommer fortfarande inte ändra min syn på att äga bolag långsiktigt. Så länge jag äger bra bolag med högre avkastning på EK, stark varumärke och som har möjligheten att växa så länge det är möjligt så förstår jag inte varför jag ska sälja bolaget.

Om man har tex köpt H&M runt 300 kr och vet att vinsten / utdelningarna kommer att växa under en lång tid framöver. Varför ska man då sälja bolag för att aktien har gått upp över 400 kr? Ska man verkligen sälja ett sådant stabilt och bra bolag för att köpa bolag med lägre värdering?

Ska man sälja H&M om aktien går upp istället till 500 under en kort tid? Eller 600?

Svåra frågor och jag tycker fortfarande att det förmodligen är en av de svåraste uppgifterna som en långsiktig investerar måste handskas med.

Ska man sälja överhuvudtaget oavsett hur mycket aktiekursen går upp så länge bolaget växer och verksamheten går bra?

Jag tycker att det är nåt man bör funderar på. Vad ska man ha för exit strategier om man ska ha nåt överhuvudtaget? Kanske bolaget inte längre är köpvärt på grund av ändrad verksamhet eller annan förändring som gör att man inte tror på bolaget längre och som inte har någon koppling till aktiekursen.

Jag menar inte att man ska ha alltför fast regelverk som man ska försöka följa eftersom det beror på så många olika saker och vad som är rätt beslut för en aktie kan vara helt fel för en annan.

Visst kan man argumentera för att man aldrig ska ha sålt H&M och idag hade man blivit rik men eftersom det är så få aktier som har haft liknande utveckling så risken finns att man kan hamnar med ”Ericsson”- liknande bolag istället.

Och den viktigaste frågan:

När vet man att bolaget är en klassisk H&M aktie och när en aktie kan få en Ericsson - liknande utveckling?

.

Inte lätt fråga eftersom båda dessa bolag har haft ett högt p/e-tal under en längre tid och som dessutom haft bra framgångsutsikter med enorm tillväxtpotential.

.

Fråga bara de som ägde Ericsson under 1999/2000 ifall om de kunde tänka sig sälja Ericsson?