Jag har nu börjat läsa boken Peter Lynch – Mina bästa investeringar som är skriven av Peter Lynch själv och är en svensk översättning. Boken verkar vara skriven 1993. Det roligaste avsnittet är när Peter Lynch berättar om sina utredningsresor i Europa och framför allt i Sverige för att hitta utländska aktier. .
Man kan ändå få en uppfattning om vilken värdering börsen hade under 1985 och dra intressant lärdom av historien. Jag citerar nästan hela avsnittet:
Man kan ändå få en uppfattning om vilken värdering börsen hade under 1985 och dra intressant lärdom av historien. Jag citerar nästan hela avsnittet:
”Den här gången träffade jag tre företag i Boston en fredag, gick ombord på ett plan samma eftermiddag och kom till Sverige på lördagen. Det började ytterst illa men att flygbolaget förlorade mitt bagage. Det var Sabena, en aktie som jag bestämde att jag var glad för att jag inte ägde.
Sverige är ett formellt land. Under två dagar var det planerat att jag skulle träffa flera industriledare, och jag undrade hur de skulle reagera om jag kom till deras kontor i manchesterbyxor, skrynklig sportjacka och gymnastikskor, som jag hade haft på planet. Jag började förbereda mig på denna kulturkatastrof så snart jag fick veta (1) att Sabena inte hade en aning om vad som hade hänt med min väska och (2) att alla butiker i Stockholm var Stängda. Beredd på det värsta möttes jag flygplatsen av Birgitta, som är syster till våra vänner. Det var meningen att jag skulle bo hos henne och hennes familj. Märkligt nog hade hennes svenske man Ingemar precis samma mått som jag , ändå till skonumret, och snart var jag utrustad med en svensk kostym.
Bagaget blev aldrig återfunnet och jag är säker på att det var en fördel för mitt utseende. Iförd mina svenska kläder gick jag på måndagen till chefen för Esselte, ett företag som säljer kontorsutrustning. Jag träffade också ASEA, en kvalitetskoncern som är Sveriges svar på General Electric, och Alfa Laval, som har en lustig kombination av produkter – mjölkmaskiner och biogenetik. På kvällen läste jag på för nästan dags möte med Electolux, en damsugar- och hushållsmaskinjätte vars chef är Sveriges svar på Lee Iacocca, och Aga som tjänar pengar på luft.
Teoretisk sett verkar det meningslöst att investera i ett företag som säljer gaser som hämtats från luften, men på Aga lärde jag mig att det råder stor efterfrågan på syre i stålindustrin och kväve i snabbmatsbranschen, och att det inte är många som har det maskineri som behövs för att utvinna gaser ur atmosfären. Eftersom kostnaden för råvaran är noll, tjänar de som har det (däribland Aga ) mycket pengar.
Så snart jag var klart på Aga åkte jag till Ericsson, ett telefonutrustningsföretag som liknar Western Electric i USA. På eftermiddagen träffade jag Skandia, som låter som en möbelaffär men i själva verket är ett stort försäkringsbolag. I Amerikanska försäkringsbolag går premierna upp flera månader innan vinsten börjar förbättras. Deras aktier är som de cykliska företagens. Om man köper när premierna börjar gå upp kan man tjäna mycket pengar. Det är inte ovanligt att kursen på en försäkringsbolagsaktie fördubblas efter en premiehöjning och fördubblas en gång till efter den vinstökning som följer på höjningen av premierna.
Jag utgick från att samma mönster gällde i Sverige. Efter vad jag fick veta hade en premiehöjning redan blivit godkänd, vilket borde ha höjd kursen på Skandias aktier, men den hade inte gått upp. De Svenska placerarna struntade i de goda nyheterna som säkert skulle komma och inriktade sig bara på den löpande vinsten, som var urusel. Det var rena drömläget för en aktieväljare.
Jag gungade mig i ögonen och tog en närmare titt på företaget för att se om det var något förskräckligt som jag hade förbisett. Var skulderna höga? Hade Skandia investerat hälften i sina tillgångar i skräpobligationer eller dåliga fastigheter? Försäkrade man hjärtoperationer eller andra farliga företag som kunde ge ersättningskrav på många miljoner? Svaret på alla dessa frågor var nej. Det var ett försiktigt försäkringsbolag som tecknade vanliga sak- och olyckfallsförsäkringar och säkert skulle fördubbla sin vinst. Aktien fördubblades på 18 månader.
Det blev ingen tid för att bada bastu eller segla på fjärdarna, för efter att ha besökt de här sju företagen på två dagar, måste jag åka till Volvo på andra sidan landet. För att förbereda mig för denna avstickare sökte jag upp den enda svenska finansanalytikern, som arbetade på en mäklarfirma som hade grundats av en medlem av familjen Carnegie. Ättlingarna till denna Carnegie satt och frös i obemärkthet i Sverige medan en lyckligare gren av familjen blev rik i USA.
Den ensamme analytikern hade aldrig besökt Volvo. Som det är det största företaget i landet och en motsvarighet till hela den amerikanska bilsektorn med diverse andra branscher som extra påbröd.
I Göteborg var Volvofolket så upphetsade över att en investerare gjorde sig besväret att be om en intervju att jag fick träffa verkställande direktören, vice verkställande direktören, chefen för lastbilsdivisionen och ekonomichefen. Efter det bjöd de på rundvandring på fabriken.
Volvo pressades hårt av sina fackföreningar, men det var ett obetydligt bekymmer. På kort sikt var aktiekursen 34 dollar och företaget hade 34 dollar i likvida medel. När man köpte aktien fick man alltså biltillverkningen, sammanställningsanläggningarna och de många dotterbolagen (livsmedelsföretag, läkemedelföretag, energiföretag och så vidare) på köpet. I USA kan man få sådana skänker i små företag som analytikerna har förbisett, men man kan leta i hela sitt liv utan att stöta på någon General Electric eller Philip Moris som är så låg värderat. Det var därför jag hade åkt till Europa.
Somliga tror att det finns kulturella orsaker till att aktierna på en del utländska marknader alltid är över- eller undervärderade. I Sverige tycktes investerarna underskatta värdet av Volvo, Skandia och många andra företag, men betvivlade inte att det verkliga värdet såsmåning skulle bli uppenbart, även för de oberörda Svenskarna.
Det låter mycket märkligt att Volvo, som var Svenska börsens största bolag under 1985, skulle ha en kassa på 34 dollar vilket var lika mycket som aktiekursen. Peter Lynch hade rätt att Volvo var undervärderat eftersom Volvo nästan fyrdubblade sin aktiekurs under 11 år. Från 1987 till 1997 gick aktiekursen upp från 55 kr till 213 kr. De andra aktier som Lynch köpte efter resan var bland annat Volvo, Skandia, Esselte, Electrolux och Aga.
Det har riskminimeraren också uppmärksammat om Peter Lynch och Volvo.
Tyvärr så hittade jag inte siffror för 1985 men jag hittade årsredovisningar. Efter lite letande så har jag hittat Volvos historiska Eget Kapital och Aktiekurs tillbaka till 1987. Då ser man att Volvos eget kapital var större under hela 1987 till 1992 och som billigast var aktien under 1990 krisen.
Klicka för Större Bild
Lite liknande mönster ser man också under it-kraschen och den senaste finanskrisen.Klicka för Större Bild
Hur ska man räkna fram räntebärande skulder?Låter ganska svårt men det är mycket enklare i praktiken. I bolagets balansräkning kan man till största delen se räntebärande och icke räntebärande skulder. Oftast står det tydligt och annat fall får man försöka gissa. Jag brukar kolla på framför allt 4 poster som är räntebärande kostnader:
